En dag som uttråkad arbetssökande

Tiden går och går. ibland lite för fort och ibland segt som fan. just nu segt. Har i dag varit och hälsat på lilla fina Heidi och hennes mamma och pappa. Jag har ju lovat att vara en bonusmoster till henne då hon bara har morbröder. Men jag är ingen vidare sån, det tog ju åtta månader att ta mig en och halv mil för att hälsa henne välkommen till världen. Nå väl bättre sent än aldrig eller hur?
Nu vet jag ju vart hon bor (vilket jag inte hade riktigt koll på tidigare) så nu kan jag hälsa på oftare. Förra veckan träffade jag en liten Billy och hans föräldrar. Underbart att kunna hälsa på go små när man inte har eller ska ha flera små. Jag har ganska många runt om kring mig med små och jag gosar med dom tills den dagen jag får barnbarn. Vilket jag teoretiskt kan bli när som helst. Men det får jag troligen vänta på ett tag till.

Låter lite deppigt det här, iallafall i början, men det är det inte alls. Jag är glad idag jag lovar. Förutom att jag just nu är lite uttråkad. Inte heller det är speciellt ovanligt. Är man arbetssökande så är man och då har man ganska mycket tid över att ha tråkigt på. Så vad gör jag hela dagarna för utom att lusläsa arbetsförmedlingens platsannonser, fila på mina jobbansökningar och annat sånt, jo jag spelar pokémon, dricker för mycket kaffe och terroriserar mina FB-vänner och planerar middagar till familjen. Inte undra på att man ibland har tråkigt.

Och nu har jag även tråkat ut dig lite och tagit upp din tid en stund med bara nonsens. Men vad gör väl det om hundra år :)

Musik, sommar, planer

Sitter i mitt kök och lyssnar på gamla listor på spotify. Vi har sånt familjekonto och helt plötsligt kunde man ha typ fem användare där. Så gubben min gav mig en egen. Och när jag loggade in på den så kom alla mina gamla spellistor upp. Dom jag hade när jag hade gratisvariationen av spotify. O shit vad kul det var att se vilka låtar jag lagt där.

Så nu sitter jag här i köket och lyssnar. Regnet ,på riktigt, öser ner utan för fönstret, maten är lagad och barnen roar sig själva (mer eller mindre iallafall). Så nu njuter jag av lite egentid.

Det är längesen jag var här inne och skrev. Lite så jag funkar tydligen. Kommer och går lite om jag vill.

Det har väl inte hänt så mycket på ett tag.
Jag har fått möjligheten att vara trafiklärare en sväng igen. Var in och jobbade några veckor på en skola i stan. Det var trevligt. Men det fick mig att inse att det är inte det jag ska jobba med i framtiden. Just nu försöker jag få jobb inom skolan. lite svårt då det verkar som den pedagogiska utbildning jag har som trafiklärare inte riktigt fyller kraven. Men jag kämpar på. Jag tror att det är med barn och ungdomar jag ska jobba. Det är en känsla jag har. Inte alltid min känsla stämmer men man vet inte förns man provat.

I övrigt är jag 100 % arbetssökande och börjar tycka det är lite långtråkigt. Men jag är inte den som är den, jag kämpar på med mitt mående och med att komma på vad jag ska göra när jag blir stor :)
Förutom att bli äldre då förstås, det verkar ju vara helt oundvikligt. Jag har inte jätte många månader kvar på mitt 40:de år. I höst blir det till att avsluta året som 39 och börja året som 40.
Ingen ångest för det. Jag har ju tänkt leva lika länge till. Så jag har mycket tid kvar att komma på vad jag ska göra och många år att njuta av.

Det första jag har planerat är att återse en gammal bekant i morgon. Det ska verkligen bli kul att hinna med att prata om allt med henne på tu man hand och inte över en massa plastburkar och annat på såna hemmapartyn. Det enda sättet vi har träffats på på senast tiden. Vi har varit på tu man hand sen det året vi fyllde 15, inte heller sett varandra tills för ett par år sen. En bra funktion med facebook. Så imorgon blir det tjejmys hela förmiddagen.

Sen ska jag njuta av sommaren och planera lite festligheter. Umgås med man och barn, skälla på skrikande katt och klippa gräset ska jag också roa mig med. Sen får vi se om någon där ute tror precis som jag att jag ska jobba på en skola eller på annat sätt jobba med barn och ungdomar. Jag kämpar som sagt på och söker allt jag kommer åt.

Nu är nog man och två barn påväg hem så jag ska nog börja plocka ihop allt jag spridit ut på bordet, så dom också kan äta lite mat.

Ses när vi ses

För drygt ett år sedan skrev jag:

Att gå runt med ett nästan konstant illamående och lätt yrsel, ibland yrsel som

nästan får en att svimma. Att känna att man inte räcker till. Att konstant vara

trött men inte kunna sova. Att bli onaturligt slut av att göra små saker. Att

knappt inte orka gå på toa när man verkligen behöver. Att behöva laga mat när

man känner att orken är slut. Att varje morgon gå upp outvilad för att göra Alla

måsten man måste göra. Att känna att man inte orkar finnas för sina barn och

sin älskade. Att inte känna sig trygg med sig själv vid exempelvis bilkörning.

Listan går att göra hur lång som helst.

Vad gör man när man känner att man helst av allt bara vill lägga sig ner och

ligga kvar där länge, men inte ha ordentligt med ork att ta tag i det som behövs

för att kunna vila? Vad gör man när man känner att kraven hänger som en tung

mantel över en? Krav som egentligen inte är så stora och tunga men som känns

som just nu känns så betungande.

Det känns som livet springer ifrån en. Man hinner liksom inte med. Man saknar

sig själv, man saknar närheten till den man älskar. Inte för att man slutat älska,

utan för att man inte längre har ork att visa att man älskar. All ork går åt till att

orka stå kvar och försöka göra några av dessa måsten och att orka le.

Man ler och är glad för att det är jobbigt att inte orka. Man håller fasaden för att

slippa förklara, för man orkar inte förklara.

Man tappar onaturligt mycket hår. Får oförklarliga kliande utslag som

försvinner lika fort som dom dök upp. Kroppen skriker efter vila men kan inte

vila när man ger den tillåtelse.

För drygt ett år sedan mådde jag så. Mitt liv lekte inte precis. Jag är inte där nu men jag är heller inte långt där ifrån. Men jag är på god väg upp. Till hjälp har jag min familj. Min älskade make och mina underbara ungar. Om ni bara visst hur mycket ni är älskade av mig skulle ni gå sönder 😉

Utan er skulle allt vara så mycket svårare. Tack!!! 

Den här är till er!

https://m.youtube.com/watch?v=Kk4N3PX0YIw

Ett nytt år har tagit sin början. Ett nytt år som varje gång 12 månader, 52 (53) veckor, 365 (366) dagar, 525 600 minuter, har gått. Ett nytt år, samma jag. Inga löften har jag lovat att hålla. Inga löften jag kan bryta, eller misslyckas med. Jag lämnar inga löften just därför att man kan misslyckas med dom. Jag lovar mig själv bara det jag lovar mig själv varje dag, att jag ska ha en bra dag och ett bra liv. Så bra som jag bara kan. Har ju bara ett liv att leva och det ska jag göra det bästa av. Ibland blir dagarna bra, ibland super bra och ibland lite mindre bra. Men alla dagar ha nått i sig som är bra och det får man ta vara på. 24 minusgrader, kalt som fan men det snöar inte och är myggfritt. 35 plusgrader, det snöar inte och man fryser inte. Någon säger att man är dum i huvudet, Bra då har man ju nått att vara dum i, osv.....
Finns oftast nått positivt i det mesta. Ibland är det bara lite svårare att se.
Nytt år 365 dagar till att se nått positivt i. Bara det är ju positivt......

Hur är det möjligt?

Jaha här ligger man nu igen.
Hur kan den lilla trötthet jag kände vid nio, den som fick mig i säng före tio, nu halv ett vara som bort blåst? Vart tog den vägen? Bredvid mig ligger MannenIMittLiv och snarkar lite lätt. Barnen snusar gott i sina sängar. Katterna ligger hop rullade lite här och där. Och jag jag ligger här och i mitt huvud leker tankarna ett eget liv. Och jag kan inte göra mycket åt det.

Har under en vecka testat det där med att somna till ljudbok (igen). Går så där! Visst har jag somnat till ibland, för att vakna lite irriterad över att jag missat något minut och måste backa för att lyssna om. Har då testat med att inte backa utan strunta i att ljudboken fejdat ut och tystnad och tänkt att nu somnar jag. För att ett tag senare inse att jag inte alls somnar, utan huvudet än engång lurat mig.

Visst någon gång somnar jag ju. Det vet jag. För jag vaknar ju på morgonen och går upp. Oftast ganska trött större delen av dagen. För att sen åka på samma vakna resa igen natt efter natt......

Hur är det möjligt?

Himla tur att man är en glad jävel😊

1:a Advent

Dax igen! första advent har nu in funnit sig. Och har sitter jag ensam i soffan framför tven och bloggar samtidigt som jag tjattar med en god vän, mycket god faktiskt. Tven står på och det går någon konstig film på den, men jag tittar inte egentligen. 
Mannen och diverse barn sover. Katterna vräker ut sig på mattan, eller den ena iallafall, den andra vet jag inte riktigt vart hon är just nu.
Idag har jag sytt om gardiner. hittar inte det jag vill ha och har heller inte råd när jag väl hittar det jag vill ha, så jag sydde om nått skit som låg i garderoben. Blev okej. Och så blev en gammal köksgardin en ny julduk till köket också. 
det var en mysig stund i köket med sällskap av yngsta dottern och julmusik. Tyvärr njuter inte sonen lika mycket av att jag och dotra sitter i köket och lyssnar på musik, man vill ju inget annat än att sjunga med, julmusik vettdu, han hör inte tven då säger han :)

Nedrans tur att mor min bor så himla nära så man kan nalla sytråd av na när man upptäcker att man inte har vit. Vem har inte en vit sytrådsrulle liksom? Det har väl typ nästan alla? Nu har jag också en! ;)
Nu borde man väl komma i säng kanske?! En morgon till att vakna till om bara några timmar. Men jag vet inte om jag är riktigt där än, ska fnula lite på det en stund....

Varför bloggar jag?

En ganska bra fråga. Som jag kom på helt själv. Fyndigt av mig, Nu ska jag ju bara försöka besvara den också. Mindre lätt tror jag.

Jag bestämde mig här om dagen för att avsluta mitt Facebook konto. Sagt och gjort, det är ju inte så svårt. har gjort det förut, när jag liksom tröttnat på att Facebook tar över mitt liv. Och nu på senaste tiden har det blivit så mycket skit, hela tiden, så jag tröttnade fett med mycket. Jag gick alltså in fast besluten att nu är det slut. Jag har raderat över 600 bilder, tagit bort filmklipp, tagit bort alla mina vänner. Jag har inte avslutat den helt än. Finns någon tävling jag är med i bland annat. Sen är det ju det där med Candy Crush Soda. Jag vill ju ha det synkat mellan telefon och platta. Fånigt? Ja absolut! Men jag tycker det är avkopplande att spela då och då. Så ett tag till ligger min Fb sida kvar, men jag är inte aktiv.

Så vad har det med bloggandet att göra?
Jo jag har så många tankar som yr runt i huvudet. Ibland långa, i bland korta. Och ibland är det skönt att skriva ner dom. Facebook har tidigare fungerat som en kanal, men det är det ju slut med nu. Så jag får skriva mina tankar och funderingar här. 

Det kan vara precis vad som helst som kommer ut. Men det är lite nice att bli av med dom en stund, så man har tid för annat. 

Vi får väl se vad detta slutar i :)